Idag har varit en bra dag.
Jag gick upp vid nio och då hade Fiona, Max och barnen åkt iväg för att handla så det var bara jag och mormor hemma.
Jag åt lite musli till frukost och sedan så pratade jag med min bror som var vaken av någon anledning.
Sedan gick jag iväg till helgmarknaden som är vid biblioteket, jag och Lovisa hade bestämt att vi skulle träffas där för att kika runt lite grann. Så Lovisa har fixat sin värdmammas gamla, oanvända cykel så nu cyklar hon runt halva stan lite sporadiskt för att hänga med mig i Crows Nest, sen cyklar hon tillbaka för att vara barnvakt. Idag var den andra gången denna vecka som hon gjort det. Det är bra träning att cykla ett par mil rätt upp och ner, bra jobbat Lollo.
Jag köpte en apelsin och en påse dadlar från Dianes och mitt favoritstånd. Han som sålde undrade var "Skottland" var och när jag förklarade så berättade jag att hon hade åkt hem. Hans humor är allt bra underlig, hans svar var nämligen "ah well we never liked her anyways right"... Jag kände bara jahapp.
När vi hade köpt fika så satte vi oss för att plugga lite på bibblan och efter ett tag så åkte Lovisa hem.
Trögt internet gör mig väldigt omotiverad på att plugga så jag fick inte mycket gjort innan jag bestämde mig för att gå på stan istället.
När jag kom hem för att lämna datorn och byta om så var Fionas mamma fortfarande igen. Hon berättade något intressant för mig... "Fiona seems to think that you think that you need to buy your own food". Jag blev jätte förvånad... Jag svarade att jag inte alls kände så men det var lite jobbigt att skriva upp saker på handlingslistan ibland eftersom man inte riktigt är van vid det. Hon sa att hon förstod helt och det kändes som en helt normal konversation. Jag undrar lite varför Fiona och jag aldrig har pratat om det... Kommunikationen är inte riktigt på topp.
Aja
Det bar iväg till stan strax efteråt dock.
Jag ville kolla in träningskläder på forever 21, hade en dålig dag där... Ingenting passade och jag var svettig och äcklig efter promenaden på 7 km. Men sådana dagar har man ju också.
Jag strosade runt på stan ändå och senare på eftermiddagen mot middagstid så mötte Lovisa upp mig på stan för att vi skulle se Taronga Zoos 100 års jubileum. De skulle göra en parad genom stan med djur gjorda av lampor och sedan ha en final med dans och grejer vid operahuset. Så vi köpte middag på Coles och jag åt medan jag väntade på att hon skulle handla klart (vi var på olika Coles eftersom hon handlade på affären i tågstationen). Lovisa åt i kön på vägen in till evenemanget (jag har brist på bättre ord).
Då vi väl hade kommit in så kom Sandra också! Så vi stod alla tre och kollade på djuren, barnen och underhållningen. Det var kul, här är mer info om det.
Det slutade 20 över nio. Och vid det här laget kom vi på att vi skulle köpa fika. Inte vilket fika som helst, vi skulle köpte munkar från Doughnut Time som ligger vid Central Park. Så google sa att de stängde om 38 minuter och det skulle ta 40 minuter för oss att komma dit. Men google räknar inte med att man kan springa också. 3 km senare så hade vi varsin munk och vi satt utomhus i 18 grader och fikade. Det var fantastiskt. Kolla vilka mästerverk (detta är alltså deras instagram).
Sandra åkte hem när vi hade fikat klart men jag och Lovisa satt kvar lite till. Sedan gick vi genom universitetsområdet tillbaka till stan och satte oss på en bänk med utsikt över operahuset och pratade.
Kvällens samtalsämne var dubbelnamn. Detta skapade riktiga dilemman... Hon är döpt Nilsson efter sin pappa, lika som att jag är döpt Karlsson efter min. Men hennes mamma heter Balte och det är ju ett coolt och unikt namn. Så känner jag över min mammas efternamn "Gladh" också.
Vi har kommit fram till att det vi borde ha är dubbelnamn så man kan välja lite grann som man vill och ha kvar båda sina föräldrars historier istället för bara en av dom.
Men dubbelnamn är svårt.
Vi tänker liksom, vad gör man när man gifter sig? Vad gör man med ens barn? Ska de heta alla namn? Tänk om du gifter dig med någon som också har dubbelnamn? Hux flux så får du ju fyra.
Och du vill ju inte byta namn egentligen.
Mycket av ens identitet sitter ju i ens namn.
Man blir ju nostalgisk.
Ja i alla fall
När klockan var ett så började vi gå mot busstationerna på andra sidan bron och vi tog samma buss därifrån.
Sen sa vi hej då och jag steg av hemma.
Väl hemma så pratade jag med David tills ännu senare och det slutade med att vi la på runt halv fyra. Det var väldigt skönt att sova efter det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar