Idag så är det tre månader sen jag blev upphämtad på flygplatsen av Fiona och Hamish. Och ikväll så sitter jag på en soffa i ett australiensiskt vardagsrum och försöker plugga kemi. Tänka sig hur livet kan ändras rätt upp och ner om man bara vågar chansa lite.
Det går väldigt uppåt och nedåt känner jag. Idag har varit en bra dag, igår var inte lika bra och imorgon har jag ingen aning om hur livet blir.
Snacka om att man måste ta en dag i taget.
Fionas mamma fyller år idag. Så det är födelsedagsmiddag hos oss ikväll, Max ringde just (jag svarade eftersom de andra var på Oscars simning) och sa att han var vid North Sydney station. Jag tänker därför att han kommer om en kvart eller så. Då är klockan nio, snacka om att jag är sugen på den där middagen. Det var nämligen jag som har gjort den... Det blir lasagne ikväll.
Dagen med Hamish var bra, vi gick ut i morse och köpte kattmat. Sen lekte vi i Berry Island ett tag och sen gick vi hem. Hamish fick gå en bit för att jag tänkte att det skulle ta lite energi så han kunde få sova gott på dagen. Planen fungerade... Lite väl bra. Han sov från klockan tolv tills jag väckte honom 14:45 för att vi var tvungna att hämta Oscar i skolan.
När han sov så hann jag äta lunch, göra lasagnen och duscha. Det var en effektiv dag med ettåringen.
När Oscar kom hem så packade han för simningen ikväll och sedan satt han och kollade på youtube. Min typ av aktivitet, bra kille det där.
Hamish fick middag vid klockan fem som vanligt och sedan ett bad, ren blöja och pyjamas.
När Fiona kom hem så fick Oscar äta och sedan åkte de iväg till simningen medan jag stannade hemma och kollade på crash course videos på youtube om hur kemi och biologi fungerar. Jag har kommit fram till en sak. Det gör det inte. Och även fast det inte gör det så gör det det tack vare/ på grund av helt osannolika tillfälligheter. Jag har övervägt att ringa min morbror och klaga över detta men han sitter säkert på jobbet just nu och njuter över att kemiska reaktioner fungerar som det gör. Har jag rätt morbror Magnus?
I alla fall.
Nu har vi ätit och medans vi åt så gick Max genom dörren.
Jag älskar hälsningsfraser här. Han ger Fiona en kindpuss (för att aussi), han ger mig två kindpussar (för att europé) och han ger sin fru en hederlig mun-puss (för att fru). Det är en väldigt trevlig familj det här.
Jag trivs med att bo både Fiona + barnen och morföräldrarna tillsammans som bäst (för att familj).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar