Translate

torsdag 16 februari 2017

Dag 217; Singapore & Helsingfors

Det gick bra att landa i Singapore. Jag önskade lycka till till min nyfunne japanske vän som satt bredvid mig på planet och vandrade av mot en informationsdisk. 
Väl vid gate D44 så bytte jag simkort i telefonen (till mitt svenska, tack till mitt örhänge som kunde få upp simkortslåset) och anslöt mig till internet. Därefter så ringde jag pappa och sen David en snabbis. Han hade landat i Finland redan och verkade trivas på hostelet. 
Det kändes jätteskönt att ha internet en stund... Jösses. 

Innan jag ringde så gick jag igenom en minisäkerhetskontroll som de hade innan gaten, speciell flygplats det där. Men ren trots heltäckningsmattan och fräscha toaletter. 
Jag dömmer flygplatserna hur bra toaletter de har... Vettig sak att gå efter? Det tycker jag.

Väl ombord på Helsingfors-flyget så insåg jag att planet var på G trots att det bara var halvfullt. 
Jätteskönt!! 
Jag sitter vid gången och det sitter en mamma med en liten bebis vid fönstret. Men mittenplatsen är tom. De kommer från Finland. 
Det är en duktig bebis, hon har inte varit så högljud alls under resan. (Nog för att det är fem timmar kvar för tillfället men ändå, so far so good.) 

Hittills har jag faktiskt lyckats sova en stund, det känns jättebra, klockan var ju trots allt tre på natten sydneytid när vi lyfte från Singapore. 
Nu är den tio i tio (på morgonen) så det förklarar varför jag känner mig fult vaken. 
Det är ju inte jättebra med tanke på att klockan är tio i ett i Helsinki. På natten då då. 
Tidsskillnader är förvirrande... 

Finnair erbjuder många bra filmer i alla fall! Harry Potter, Batman, den nya Ice Age filmen som jag inte visste hade kommit ut! Den var bra faktiskt. 
Utöver det så såg jag också Tarzan filmen med Alexander Skarsgård. Den var inte alls lika bra som jag trodde att den skulle vara. 
Inferno finns också i sortimentet men David och jag hade tänk se den sen så jag avvaktar nog med den. 

**
Förstå att det tog åtta timmar till Singapore och nu tolv timmar till bara till Helsinki. Det här är ju typ jobbigt

**
Jag blev först ut från flygplatsen i Helsingfors. Jag sprang förbi alla. 
Klockan var 6:10 när jag hade kommit förbi passkontrollen och bagagebandet. 
Jag kom ut till ingången och letade efter David, jag såg honom inte direkt... Det tog nästan 20 sekunder och det var dom längsta 20 sekunderna någonsin. Att flyga 20 timmar gick fortare. 

Men han stod där och gömde sig lite och efter en lång kram så gick vi till hans hostel. 
Vi chillade en stund och jag duschade, när klockan blev en rimlig tid så började vi leta bussar till stan. 

Det slutade med att vi tog en AirPort shuttlebus. 

Väl i stan gick vi till botaniska trädgården och gick runt en stund, sen gick vi till en musikbutik och David fick spela lite innan vi gick in på ett burgarställe och köpte lunch. 
Medan David väntade på maten så sprang jag in på Hard Rock café och köpte ett till hurricane glas. 

Vi åt på bussen tillbaka till flyget och gick igenom säkerhetskontrollen tillsammans. 
Jag sov en stund när vi väntade på boardningen och sen steg vi på det lilla propellerplanet tillsammans för att komma tillbaka till Umeå.  

**
På flygplatsen så sprang jag in genom dörren direkt till min mamma, det var en spännande känsla... Sen såg jag mormor och sist pappa. 

Vi plockade upp väskorna och åkte hem tillsammans och åt tacos. Det var rätten som jag hade saknat mest... 

Sen blev det kväll och sängdags... Den enda som saknades var Johan men han fick jag träffa dagen efter istället. 

** 
Saker känns annorlunda hemma. Köksbänkarna känns lägre och lysknappen i badrummet är på fel sida av dörren... Men mitt rum är detsamma och min familj med. 

Det känns bra att vara hemma... Annorlunda och ovant... Men bra

Dag 216; Det här är min sista dag i Sydney

Oj nu måste jag ju ändra min plats i min instagram bio, usch vad tråkigt känner jag spontant. 
Det är fler saker som är tråkigt dock, lämna familjen och staden överhuvudtaget. 
Men samtidigt så är jag färdigt med jobbet och jättetaggad på mitt eget liv just nu, så det är verkligen bra läge att åka hem. 

Idag ställde jag klockan, men vaknade innan den eftersom barnen var vakna. Det är svårt att vara vaken då. 
Så jag gick upp, sa god morgon, hjälpte Fiona med diskmaskinen och gjorde mig i ordning. 

Sen spelade jag schack med Oscar, tills Hamish förstörde spelet och Oscar blev för less för att spela igen. 
Sen vinkade jag av dom i hallen och familjen gick med Oscar till skolan. 

Jag låste alla dörrar och begav mig ut själv också. Jag hoppade på 343an till north Sydney och bytte till tåget där. 
Klev av vid town hall och gick igenom Queen Victoria Building till westfield. Utan några bekymmer kom jag fram till Stylz Hair där jag och Lovisa klippte oss för några månader sen. 
Chefen i kassan blev glad att se mig, hon berättade att hon hade kvar bilden hon tog på Lovisa och mig med halva vårt hår i händerna när vi hade klippt oss för donationerna. 
Det var lite roligt. 

Der var en man som klippte mig den här gången. Han blev jätteglad när jag inte var så noga med vad jag ville ha. Han kramade mina axlar när jag satt i stolen och sa Thank You med en dialekt som jag inte riktigt kunde lista ut var den kom ifrån. 
Östeuropa? Kanske. 

Jag blev lite svettig om händerna när jag såg håret bli allt kortare och kortare. Men det blev rätt bra faktiskt... 
Det kändes lite viktigt att fräscha till det innan jag åkte hem så jag är nöjd. 
Han tog en för och en efter bild på mig med sin mobil, jag bad honom göra samma med min och jösses vilken skillnad det blev. 

Fiona gav mig en komplimang när jag kom hem igen så nu känns det helt klart godkänt. 
Sen lekte jag med Hamish en stund och packade den nu torra bikinin i resväskan. 
Förstå ändå. 
Den stora väger 28 kg... Ett kilo mer än när jag kom hit. Gitarren väger 9 kg och mitt handbagage väger 7 kg. (Inte inkluderar kånken och skivorna, utan bara bagen) 
Förhoppningsvis kommer jag på planet. 
**

Fiona fick ett samtal från skolan vid lunchtid när lillen sov och sprang iväg på ett möte. 
Jag stannade kvar och gjorde mackor, jag har gjort två stycken till resan och en till lunch. 
Jag åt även en banan med jordnötssmör... Det kommer jag sakna. Jordnötssmör har jag aldrig ätit i Sverige, vi får väl se om det blir ändring på det sen. 

När Fiona kom tillbaka så småpratade vi en stund. 
Samtalsämnena brukar vara antingen amerikans politik, barnen eller något relaterat till nyheter i Australien. 
Bushfires var gårdagens samtalsämne. 
Sen körde hon fram bilen och jag lastade in väskorna. 

Hamish var duktig i bilen, som vanligt. Han var väldigt orolig i bilen när jag kom men han verkar ha växt ur det. 

Väl på flygplatsen var klockan kvart i tre när vi kom fram. Jag kramade dom båda och jag tackade Fiona så mycket för gästfriheten och för att de hade tagit hand om mig under dessa sju månader.
Visst är de en mysig familj men självklart var jag på tok för uppskattande. Men det var för svårt att låta bli. 
Bättre att vara överdrivet tacksam än underdrivet. Är det ett ord? Känns inte som så. 
Men you get the idea. 

** 
Oj vad jag känns okänslig. Jösses. Jag hade gråtit floder för sju månader sen men nu känns det som hela jag är en försvarsmekanism. 
Det lär ju inte hålla i längden. 

Kanske håller till Singapore? Det är ändå 8.5 timmar med flyg så det är ju rätt långt men ja. 

I min biljett ingick bara ett bagage så jag köpte in gitarren på flyget och när allt var incheckat och all otrevlig flygpersonal var ur vägen så satte jag mig vid min gate och ringde mamma. Det var skönt... Jag skickade ett sms till Fiona och berättade att allt hade gått bra och sen såg jag att David var vaken så jag ringde honom också. 
Han var på väg till flyget också för att mellanlanda i Stockholm och sen komma till Helsingfors. 

Åh nu pirrar det i magen. 

** 

Nu har jag suttit på planet i fem timmar... Jag har hunnit se flickan på tåget och två halva filmer som inte var så intressanta. 
Nu ser jag Bridget Jones baby och saknar Lovisa, det är roligare att sitta på ett flyg och se alla filmer med henne. 
Kram på dig Lollo. 


lördag 11 februari 2017

Dag 215; Hejdå:n & Chatswoodshopping

Idag hade jag bestämt träff med Lovisa Jerlström och Sandra Laine. Vi sågs i Manly och fikade... De köpte avocadotoast och bananbröd, jag köpte en sista munk från doughnut time... Åh vad jag kommer sakna de munkarna!
Det var mysigt att träffa tjejerna, vi låg sen på stranden en stund innan Sandra skulle hem och sitta barnvakt.
Lovisa och jag stannade kvar, lekte i de höga vågorna och sen tog vi 144an till Chatswood. Från startstationen till slutstationen...

Väl där gick vi in på trade secret i mandarin centret, Lovisa visste inte om det så det var kul!
Efter att ha köpt en tröja och en klänning så gick vi vidare in i westfield.
Där strosade vi runt en stund innan det var dags att dra sig hem.
Min familj var inte hemma när jag kom hem, så jag passade på att duscha bort saltvattnet och packa resten av sockorna i resväskan.
Nu är allt i väskan förutom min blöta bikini. Jag hoppas att den hinner torka... Annars får den väl ligga i en plastpåse eller något.

Mitt rum känns tomt.

Och då kändes allt lite tomt.

"Vad ska jag göra nu?" Kände jag.
Läsa bok kanske? Datorn är ju packad och det vore onödigt att dra fram den...

Jag satt där på golvet.
Tittade  upp mot spegeln och kände mig väldigt annorlunda mot för hur jag såg ut första gången jag hade sett mig själv i den där spegeln.
Den här gången var jag röd ifrån solen, hade helt andra kläder, kort hår och kändes äldre på något sätt.

Jag var inte helt slut från en 25 timmars resa från andra sidan jorden.
Jag var inte nervös på något sätt.
Och jag var inte spänd för att jag inte visste var jag var.

Det här rummet känns mindre än när jag kom, det gör staden också. Det är en lustig känsla hur en sån här stor stad kan vara hanterbar.
Jag hittar
Det gjorde jag inte för sju månader sen.

I natt sover jag i "min säng" för sista gången. Men det är inte något jag tänker vara ledsen över.
Istället ska jag vara nöjd med vilken otrolig resa jag har haft.
Jag känner mig redo att åka tillbaka, annars hade jag ju självklart stannat kvar.

Nu vill jag ta itu med mitt liv känner jag. Och det ville jag ju inte tidigare så det var helt perfekt att få komma bort.

Nu känns det bra igen och jag kommer att stanna hemma tills det där suget att åka iväg tar med mig någon annanstans. Men det blir ju en annan historia.
Och kanske en annan dagbok.

**
Jag lekte med Oscar idag när familjen hade kommit hem.
Nu sitter jag på mitt rum och skriver medan han övar trumpet.
"HANNAH IM PLAYING THE TRUMPET" ropade han nyss till mig. Jo tack Oscar, om det är något instrument som man inte kan öva i smyg på så är det nog brassinstrument.

Dag 214; Flygvärdinneutbildning?

Idag åkte jag på stan på förmiddagen.

Jag strosade runt vid town hall och mötte upp Jocke vid lunchtid och åt med honom på aboutlife i Surry Hills. Det var jättetrevligt och ett bra sätt att säga hejdå på.
Vi har ju känt varandra enda sen han och Karl-Oscar kom hit till Sydney i Augusti.

Sen dess sprang jag runt i hela stan och letade efter australiensiska bandanas, vilket inte fanns någonstans.
Jag sprang in på Paddys Market en stund men alla där var kinesiska... De kan man ju köpa i Sverige också. Jakten får fortsätta imorgon.

När jag kom hem var klockan runt sex så jag satte mig ner och åt dragon fruiten som jag hade köpt på marknaden. Den var rolig, smakade som en vattenmelon som hade korsats med en kiwi.
Sen gjorde jag ett engelskaprov som behövdes göras för vidaresökning till att jobba med flygbolaget  BRA. (Jag sökte deras flygvärdinneutbildning för ett tag sen)
Provet gick bra men till personlighetsprovet var jag tvungen att ringa pappa och be om hjälp.
Det känns ganska bra dock så jag hoppas de hör av sig snart.

fredag 10 februari 2017

Dag 213; Wet'n'Wild del 2 + Färdigpackad

Vilken dag! 
På morgonen gick jag upp innan min familj (trots att Oscar hade skola och jag var ledig) och åkte iväg till bondi junction för att möta upp Amelia. 
Jag lämnade en väska till henne som jag hade köpt UGG tofflorna i också, den var fylld med saker jag inte längre behövde! Typ ansiktstvätt, en tjocktröja, paraply etc etc. 
Sånna där saker som en inte vill släpa med tillbaka till Sverige. 

Amelia och jag hoppade sen på tåget tillbaka till Blacktown, vi skulle utnyttja bonusdagen vi fått från Wet n Wild. 
Så vi hade en jättetrevlig dag fyllt med badande! 

Sen när vi skulle ta oss hem fick vi snålskjuts av en ensamstående mamma och hennes 3årige son Braxton. De tyckte synd om oss som letade efter närmaste tågstation och gav oss lift, det var jättesnällt. 
Eftersom det var 47.5 grader vid det laget så tackade vi för att slippa gå en timma i solen. 
Kan bi tänka er hur varmt? Jag fattar ingenting och jag har ändå levt i detta under hela dagen. 
Alltså nej tack vad hemskt egentligen. 

Vi kom hem i alla fall och väl hemma småpratade jag lite med Fiona. Hamish har ätit sin första glass idag, det var välbehövt lät det som... 

Jag duschade av kloret från håret och gick in på mitt rum... Började vika lite kläder och hux flux så hade det gått en timma och min resväska var packad. 
Oj vad tomma mina hyllor är nu. 
Det kanske blev lite tidigt att packa men det känns så skönt att veta att allt fick plats och så. 

Nu är klockan elva och jag ser fram emot att sova. 

torsdag 9 februari 2017

Dag 212; Hejdå Swedish Church Maffia

Idag lämnade jag Oscar vid dagis eftersom han skulle springa vidare till Jordans hus. 
Det är gulligt att de har börjat gå tillsammans, precis som jag har gjort med mina vänner gör nu han med sina. Lite fint att barn är barn och vill samma saker oavsett om de bor långt uppe i Skandinavien eller i södra Australien. 

När jag lämnat Hamish så åkte jag hem, satte igång tvättmaskinen och åkte iväg till stranden. 
Jag stannade en stund, läste lite, tog ett dopp och åkte hem igen för att gå på banken och laga lunch. 
Alltså min bank ska vi inte ens prata om, just nu så bråkar jag med dom om ett av mina konton som jag inte kommer åt. 
Usch jag vill inte ens prata om det. 
Anz är verkligen inte serviceinriktade. 

Efter att ha tränat så började jag packa lite i min stora resväska. 
Hyllorna blev genast mycket tommare och det känns så skönt att stöka bort saker. 

När jag gick och hämtade Oscar frågade han mig om han fick låna min telefon. Han ville ringa mamma och fråga om Jordan fick komma med hem idag. 
Fiona sa att det gick bra om det gick bra för mig, jag trodde inte att det skulle bli jobbigt alls så jag sa ja. 
Jag hade fel. 

När de kom hem så skulle de ha krig med leksakspistolerna som Oscar fått till sin födelsedag. 
Jag sa flera gånger att de inte fick sikta på Hamish eftersom han blir ledsen om han blir skjuten men det lyssnade dom inte på. Sen sköt de mig också även fast jag absolut inte var med i leken, jag stod i köket och skulle försöka få ihop middag till pojkarna. 

Som tur var fick hans kompis bara stanna en timma. 
Sen var det middagsdags. 

När Fiona kom hem hade barnen ätit och Oscar satt framför datorn. 

Jag tog tillfället i akt och sa att jag skulle till kyrkan för att säga hejdå till kören. 
Det kändes så skönt att komma ut ur huset. 

** 
Vi var inte många i kören ikväll, bara Denise, Jocke, Emma (hans flickvän) och Kattis som ledde kören. ( Karl-Oscar är i nya Zeeland för tillfället). 
Det var trevligt men lite jobbigt att säga hejdå. Kattis hoppas jag få se i Sverige och Jocke och jag ska fika på lördag. 
Så avvaktar med hejdån och säger vi ses istället. 

Det känns lättare. 

tisdag 7 februari 2017

Dag 211; Oscars 11 årsdag

Idag fyller Oscar elva.
Han har varit jättetaggad hela veckan.
Imorse sprang han ned för trappan klockan 6:45 (vilket aldrig har hänt förut.) och rusade in till köket där jag stod och precis börjat med diskmaskinen. Jag fick en stor kram innan han attackerade presenten som jag hade lagt på köksbordet.

Han rev upp pappret och blev typ glad? Hyfsat? Inget speciellt tyckte han nog, han hade hoppats på biobiljetter eller en telefon. Legot som han fick var inte ens med på listan.

Efter frukosten åkte han till skolan tidigare eftersom konsertbandet skulle repa, Fiona är jätteglad att han kom in där och när hon kom tillbaka från att ha skjutsat dit honom så tog jag Hamish ch gick till dagis.
Sen gick jag hem igen och hämtade glassen som Oscar ville bjuda sin nya klass på och jag lämnade den hos honom i bandets replokal.

Väl hemma så lagade jag min veganska pizza inför ikväll, jag vet inte om jag har tid till det sen så det var lika bra att få det gjort.
Den luktar jättegott... Jag ser fram emot middagen ikväll.

Jag fixade även en matlåda inför fredag då jag och Amelia ska tillbaka till wet n wild.


På eftermiddagen så ringde Fiona och behövde hjälp med att göra ett antagningsbrev till Oscar från Hogwarts.
Jag sa till henne igår att det är den här födelsedagen som barnen får breven nämligen.
Oscar lär bli glad ikväll!

Sen gick jag i regnet för att hämta Hamish men det gick då inte. Dörren var låst och ingen kom och öppnade den när jag stod och knackade.
Det här gör inte ert rykte bättre Australien.

En kvart senare var jag tvungen att gå och hämta Oscar, vi får plocka upp Hamish sen helt enkelt.

**
Resten av Oscars födelsedag var trevlig. 

Mormor och morfar kom med pizza och grattade honom klockan sex. 
Sen när vi alla hade ätit klart blev det fler presenter och tårta (som Fiona hade gett horn och kallat för en älg eftersom Oscar är besatt av älgar just nu). 

Sen vid klockan åtta kollade Oscar i brevlådan om hans antagningsbrev till Hogwarts hade kommit (det kommer ju när en fyller elva) och mycket riktigt, det hade det.  

Dag 210; AUSTRALIEN SKÄRP ER

Nä alltså fy tusan vilken dag.

Det har ösregnat idag...
Så jag lämnade Oscar vid dagis och han var jättearg eftersom jag sa att jag skulle hem och städa och inte kunde gå med honom hela vägen till skolan.
Men idag var bara en sådan dag, jag ville få allt gjort. Så han gick och ingen hejdå-kram fick jag.

Hem gick jag, pratade med David en stund innan han la sig och fick säga grattis en sista gång på hans födelsedag.
Sen städade jag huset och bytte om

Därefter sökte jag upp recept på vegansk mozzarella. Efter att ha hittat ett via The Vegan Corner på Youtube så gick jag till Coles och köpte stärkelse och soyamjölk. Innan dess stannade jag på Aldi och köpte tofu.

Det blev faktiskt ost av hela kalaset. Förstå vad roligt.
Anledningen till detta förresten var att familjen kommer äta pizza imorgon på Oscars födelsedag och Fiona hade berättat för mig att det inte skulle finnas några veganska alternativ. (Vilket jag inte tror på riktigt, pizza blir nämligen vegansk om du tar bort osten och köttet men det var inte ett samtal som jag tyckte var värt att hålla i.)

Jag känner mig så less i den här familjen nu, det känns som att jag verkligen blir the underdog i alla sammanhang. Min värdmamma är alltså chefen, självklart. Hon har anställt mig och jag har ingen rätt att vara "puschig" eller krävande eller behövande på något sätt. Det kanske inte riktigt är rätt att låta sig bli överkörd i alla samtal som vi har men ärligt talat så är jag rädd att en diskussion eller något liknande lätt skulle spåra om jag inte visade mig underlägen.
Därför är det lättare att bli lite överkörd och stå upp för sig själv i andra sammanhang.

Oj det blev en liten rant där, så kan det gå.
Håll i hatten, mer kommer det.

Storyn bakom rubriken var att australiensare inte är så duktiga med sina tankegångar alla gånger, det har visat sig idag.
På vägen från affären var det mycket vatten på gatorna och jag höll mig väldigt torr från början tack vare mitt paraply men när jag kom till Falcon Street ändrades det.
Fem bilar stänkte ner mig på vägen hem. Fem.
Och en ambulans. (Som inte hade bråttom, den såg sig inte för bara).

Nu snackar vi inte att de körde lite för snabbt och det skvätte lite.

Nej

I Australien blir det floder på vägarna när det regnar och bilarna är inte uppmärksamma.
De körde nära trottoaren där jag gick i godan ro och BAM där kom hela Atlantens samlade vatten och duschade över mig.

Första gången blev jag bara smått irriterad.
Andra gången mer irriterad
Tredje gången blev jag arg
Fjärde gången kom ambulansen och då blev jag bara förvånad att inte ens de tog hänsyn till människor på trottoaren.
Femte gången blev jag ledsen.
Då hade jag gett upp -

Så känner jag nu också

Jag ger upp på det här landet.

Fiona och jag hade ett samtal om lika rättigheter inom förhållanden igår.
Hon sa att när jag blir mer vuxen kommer jag inse att det är inte jämställt i förhållanden, mannen är alltid lat och jobbig och allt annat som "män" är.

ÅH VAD JAG BLIR LESS

Jag är svensk.
Jag kommer för tusan från landet där lika rättigheter är givet, även i förhållanden. Det är självklart att det ska vara jämställt och om vi ska prata om heterosexuella förhållanden, vilket jag antar Fiona gjorde, så är det väl banne mig inte självklart att mannen måste vara lat.

I Sverige så hade jag kunnat gå in på detaljer med mina vänner och diskuterat om mannen egentligen var man?
Vad definerar en man?
Kan "man" definiera en man?
Uppfyll den här listan liksom så är du man. -Eh Nej.

Australien är så outvecklat på så många sätt. Fördomar och lika rättigheter är ett exempel.


JAG VILL TILLBAKA TILL MIDGÅRD
Tillbaka till mina vänner som jobbar för ett könsneutral språk,gör dadelbollar och bakar brownies på svarta bönor.

Jag vill bara äta veganska ostar och filosofera om kön egentligen finns.
Förstå att det kommer bli den mysigaste helgaktiviteten någonsin när jag får ihop mina vänner.

Efter 210 dagar i Australien så kan jag officiellt säga att det finns ingen plats där jag hör hemma, lika mycket som just där, hemma.

Dag 209; DAVID FYLLER 20

Idag så behövde Fiona jobba.
Så hon frågade mig om jag kunde ha Hamish idag så fick jag ledigt på fredag istället.

Jag sa absolut eftersom jag inte hade några särskilda planer.

Så jag och lillen har varit ensamma idag i det väldigt varma huset. Vi var i parken i men det var då ännu varmare där.
När han sov försökte jag träna lite men det var då inge roligt när jag svettades sönder utan att ens träna. Så det blev ett lugnt pass... Bättre än inget.
Sen dök morfar upp ur ingen stans. Han hade fått för sig att han skulle fixa saker i garaget idag.
Jahapp sa jag och låste upp dörren.
Fiona gillar inte riktigt att hennes föräldrar kommer oinbjudet, men om hon får saker fixade så kan hon ju inte klaga?

Max åkte hem innan de kom hem i alla fall. Stackars man, han var också sjöblöt av svett. Jag ställde ut en vattenkanna åt honom när lillen sov, hoppas han inte jobbar för hårt den där mannen.

På kvällen var det simning, som vanligt på måndagar och när de kom hem hade jag lagat middag till mig och Fiona. Det blev grönsaker i lite tomatsås serverat med spagetti. Såser är inte en grej här borta så jag är väldigt försiktig med det.

**
Utöver det så är det Davids 20 årsdag idag! Ett stort grattis!
Han fick min present i brevlådan för några veckor sen, jag skickade den långt i förväg så det inte skulle bli som i julas.
Han fick en slips med en känguru på, jag tyckte det var lite roligt. Men extra kul var kortet som jag hittade, det var ett sånt där 3D kort. Kul grej.

Han verkar ha haft en trevlig dag och fått tårta av både mamma och pappa, känns tråkigt att jag missade att baka en födelsedagstårta åt honom... Får göra det nästa år istället.

söndag 5 februari 2017

Dag 208; Wet n Wild!

Intressant dag vi haft idag Amelia... 
Den började bra! Vi träffades i Town Hall och sprang in på starbucks en snabbis för att Melia skulle få i sig lite frulle, sen satte vi oss på tåget till Parramatta. 
Vi skulle byta tåg där och åka vidare till Blacktown men när vi gått av så insåg Amelia att hennes plånbok var kvar på tåget. 
Paniken som uppstår inombords... Stackars människa, jag hade då aldrig behållt lugnet som hon gjorde. 
I börsen hade hon nycklarna, bankkorten, opalkortet, kontanter och PASSET! PASSET MÄNNISKOR. 
DET DÄR EN RESANDE MÄNNISKA BEHÖVER FÖR ATT LEVA. 

Vi pratade med personalen som skicka efter personal på nästa tågstation att söka i vagnen. 
Utan lycka. 
De provade nästa station också. 
Samma sak. 

Amelia lämnade sitt nummer och vi gick iväg för att fixa kontanter till henne från bankomaten (ja det kan man fixa utan kort här borta om du har CommonW banken). 
Sen köpte hon ett nytt opalkort och vi fortsatte till vår slutdestination. 

När vi hade stigit av nästa tåg och den anslutande bussen så ringde hennes telefon. 
DE HADE HITTAT PLÅNBOKEN. 
Tåget hade stannat på sin slutstation i Blue mountains, och där hade personalen kunnat letat ordentligt. 

Vilken lättnad! 
Det gjorde så vi kunde njuta av dagen på nöjesparken. 

Det var över 40° grader varmt och vi spenderade dagen i poolerna och ruschkanorna i vattenparken, det var en jättemysig dag. 
Tydligen ingick det två dagar i biljetten idag så vi får åka dit en gång till också! Då fick vi planer för nästa helg med! 

Kvällen var lite halvers dock. 
Man var tvungen att gå 40 minuter från parken till närmsta busshållplats. Och då snackar vi mörker och en lantisbilväg utan trottoar. 
Det var lite läskigt då en bil stannade och frågade om vi ville ha skjuts och även fast mannen inne säkert var jättesnäll så tackade vi faktiskt nej. 

En annan kille i vår egen ålder hade frågat om vi ville ha skjuts till parken och det kändes bättre då det var mitt på ljusa dan, han var ung och klen och hans bil var inte stor, mörk och läskig. 
Men man vet ju aldrig med sånt där. 

Vi kunde hämta Amelias plånbok på vägen hem i alla fall, den hade blivit levererad tillbaka till parramatta. 
Och jag var hemma där vid halv tolv och kunde gå och lägga mig. 

lördag 4 februari 2017

Dag 207; Manly to Split walk + Onlineintervju

Okej den här dagen började långsamt.

Jag vaknade tio i nio och ringde David direkt som vanligt. Vi pratade i cirkus en timma, sen gick jag upp och åt frukost.
Hihi istället för att äta vanliga havregryn med weet-bix, pumpa- och chiafrön så gjorde jag chokladgröt. Det var någon som gjorde det och la upp det i en matgrupp på facebook så jag var ju tvungen att prova det.
Det var faktiskt jättegott! Jag kokade upp havregrynen med mjölk istället för vatten och la till lite kakao och voila.
Detta serverades med färska jordgubbar, blåbär och lönnsirap. Rekommenderas!

Så uppenbarligen var familjen borta på morgonen eftersom jag var så galen och gjorde mat nu på helgen.
Jag visste faktiskt dock att de skulle vara borta på kricket idag så jag har passat på att ha varit hemma lite.
Jag gick ut och sprang men mitt knä ville inte riktigt så jag tog hänsyn till det och gjorde ett rörelsepass via FMTK i parken istället.
Sen gick jag hem, duschade och gjorde lunch. (Gjorde även en matlåda till ikväll.)

Klockan blev fyra hux flux och jag kände att min dag fortfarande inte riktigt hade kommit igång.
Så jag funderade på vad jag hade kvar att göra i Sydney och kom på Manly till Split Bridge walk.
Det är en 10 km vandringsled genom landbryggor, skog och stenar. Så jag tänkte äsch varför inte, jag gillar ju sånt där.

Så jag hoppade på bussen till Manly, stannade och köpte en ny plasthink till Hamish eftersom jag glömde hans andra på stranden, och gick iväg mot vandringsleden.

Den var jättemysig i början, en typisk strandpromenad som gjorde att jag inte alls förstod varför det stod på internet att hela grejen kunde ta fyra timmar.
Efter ett tag kom jag in i skogen och kom upp för massa stentrappor där ödlorna bodde och då förstod jag plötsligt precis.

Det var en skön hike i alla fall, jag är glad att jag gjorde det.
På hemvägen stannade jag på Coles och köpte juice och lite frukt till imorgon.
Eller ja, juicen drack jag ju direkt, jag fick ett jättesug efter apelsinjuice på bussen.

Så här nu i efterhand förstår jag varför man oftast bara dricker ett glas juice istället för en liter.
Jösses

***

Det ligger en intervju uppe med mig och några andra svenskar som är och reser i Australien på den här hemsidan!

Här kan ni läsa min om ni är intresserade.

fredag 3 februari 2017

Dag 206; Fallskärmsvideonn fungerar äntligen

Fallskärmsvideon: https://youtu.be/4Bc9-Q8Jfbc
Usch vad drygt det har varit med den här videon.
Jag ville lägga upp den så mamma och pappa kunde se den på youtube precis som bungyjumpet men det har inte varit helt smidigt.
David kom fram till att det var musikens fel, den var copywritad... Så jag tog bort musiken och la till youtubes egna tjosan istället. Nu ska det fungera.
Hoppas jag.

**
Idag så har jag varit med Hamish hela dagen.
Det enda vi har gjort är att lekt inne egentligen. Jag bakade ett par baguetter eftersom jag behöver lunch på söndag då jag och Amelia ska åka till wet n wild. Badparken nära blue mountains.

På kvällen gjorde jag middag till mig och Fiona och vi åt medan Oscar var iväg på simning med sin mormor och morfar.

torsdag 2 februari 2017

Dag 205; Hur många skivor har han nu min pappa?


Gissa om jag var trött i morse. 
För någon som gärna lägger sig vid nio så är halv tolv väldigt sent. 

Något som jag har märkt när jag jobbar är att jag får en ganska stor energidipp precis när jag håller på att lämna barnen. 
Den fanns innan jag fick semester också men upphörde när jag väl fick ledigt. Jag hade trott att tröttheten var tidsinställd om den inte hade varit borta nu i flera veckor. 
Jag kanske bara är otaggad på jobbet?
Det börjar verkligen kännas som att jag inte vill vara au pair längre. Det är en mysig familj och jag bor gärna med dom, men jag klarar inte längre av Oscar. 
Det är alltid, lekt det här, säg det här, nu ska vi rappa osv. 
Och igår ville jag inte rappa och idag vill jag inte att han ska ta min telefon och skriva till min pojkvän som han nog är lika kär i som jag är. 
Jag är klar med det här jobbet nu. 

** 
Under dagen idag hade jag tänkt gå ut och springa eftersom det bara har varit 24° idag, men jag var så trött så det blev inte. 
Istället tog jag tåget till Town Hall och sprang in i Queen Victoria Building för att komma till Red Eye records. 
Pappas mate Chris var inte i kassan men det gick då bra ändå, killen som jag handlade av frågade var i Sverige vi bodde. 
Lite förvånad blev jag men det ledde till en konversation. 

Så med en till skiva till min pappa i tygpåsen som jag också köpte så gick jag till woolis och köpte mjölk innan jag hoppade tillbaka på tåget och åkte hem. 
Mjölken var nödvändig eftersom jag hade fått cravings efter tunnpannakor, det har inte jag ätit sen jag lämnade Sverige för sju månader sen... Och det var jättegott. 

Jag använde mig av NoEgg för första gången eftersom Fiona har visat att de har det hemma, det är något man byter ut ägg mot i bakning och så. 
Det är en blandning av ett annat mjöl och potatismjöl, vilket ger pulvret samma konsistens som ägg när det blandas med vatten. 
Det fungerade bra. 
Till pannkisarna så gjorde jag glass på frysta bananer, blåbär och passionsfrukt. 
Det var jättegott. 

Men vår panna är lite mystisk och jag fick inte till den knaperheten som jag ville. 
Men äsch, jag är ju liks hemma snart och kan äta pannkakor sen. 

*
På eftermiddagen slog jag in Oscars födelsedagspresent och la mig för att vila en stund innan jag skulle hämta barnen. 
Då ringer det plötsligt på dörren. 

Och där står mormor. 

Happ
Dags att vara social då tänker jag och låser upp dörren. 
(Jag är lite rädd för mormor, enda sen i julas så tycker inte jag att hon är så trevlig längre. Morfar är mycket mer-- hur ska jag uttrycka mig? Normal? Mysig? Artig människa? Mormor är lite opålitlig tycker jag) 

I alla fall så hade de krukor att lämna i garaget tydligen så jag hälsade på morfar också och bestämde mig för att gå och hämta Hamsih.

När jag kom till dagis (14:30) så sov han fortfarande!! 
Melissa (dagispersonal) frågade om hon skulle väcka honom, men att väcka en sovande ettåring är inte något jag vill vara med om så jag sitter nu utanför Oscars skola och väntar på att han ska sluta. 
Vi för gå förbi dagis tillsammans sen, som vanligt. 

Dag 204; Utebio i botaniska trädgården

 Efter att ha gått till dagis med ungarna så ringde jag upp David, det var lite strul med hans flygbiljett och set blev lite svettigt ett tag men det löste sig. 
Jag är jättetaggad, vi har kollat på aktiviteter som vi kan göra i Helsingfors och just nu tror jag det skulle vara roligast att de deras botaniska trädgård. 
Han blir där två dagar och jag en så vi får se vad vi hinner. 

På förmiddagen så tränade jag och lagade lunch till mig och middag till pojkarna eftersom det är kricket idag, så middagen blir lite som en picknick. 

Sen ikväll ska jag och Josefin på utebio i botaniska trädgården! Det ska bli jättemysigt, det är i och för sig lite kallt just nu... 22° och molnigt men bara en tar med jacka så är det lugnt. 
Innan dess måste jag hinna förbi Chris i red eye records och köpa en annan skiva åt min far. 

** 
Hann inte köpa skiva då butiken stängde kl 18, Fiona brukar ju komma hem den tiden. 

Kricketen på kvällen gick bra i alla fall, jag gick direkt därifrån till stan och mötte Josefin på wynyard. Sen gick vi tillsammans till botaniska trädgården. 
Och vilken upplevelse!! Det var jättehäftigt att se en skärm resa sig över havet och låta operahuset och bron ta över utsikten i bakgrunden. 

Tyvärr så regnade det i början men det slutade när filmen började faktiskt.  Istället tog åskan över... 
Den höll sig genom hela filmen men den var så pass långt borta så det var lugnt, men när det var 10 minuter kvar så stängdes skärmen av om det ropades ut i högtalarna att vi skulle bege oss hem allihopa eftersom stormen var på väg mot oss. 

Lite trist stämning blev det men alla gjorde som de sa. 
Vi var många där, skulle gissa på något över hundra, och vi alla gick i plastponchos som personalen delat ut och såg ut lite som ett korståg då allihopa gick samma väg. 

Jag sa hejdå till Josefin och gick med snabba steg åt ett annat håll när jag skulle svänga av mot bussen. 
Och jag kom precis i tid. 

Lycklig av att sitta på 343an som går direkt hem så avslutades kvällen vid halv tolv.