Dag 210; AUSTRALIEN SKÄRP ER

Nä alltså fy tusan vilken dag.

Det har ösregnat idag...
Så jag lämnade Oscar vid dagis och han var jättearg eftersom jag sa att jag skulle hem och städa och inte kunde gå med honom hela vägen till skolan.
Men idag var bara en sådan dag, jag ville få allt gjort. Så han gick och ingen hejdå-kram fick jag.

Hem gick jag, pratade med David en stund innan han la sig och fick säga grattis en sista gång på hans födelsedag.
Sen städade jag huset och bytte om

Därefter sökte jag upp recept på vegansk mozzarella. Efter att ha hittat ett via The Vegan Corner på Youtube så gick jag till Coles och köpte stärkelse och soyamjölk. Innan dess stannade jag på Aldi och köpte tofu.

Det blev faktiskt ost av hela kalaset. Förstå vad roligt.
Anledningen till detta förresten var att familjen kommer äta pizza imorgon på Oscars födelsedag och Fiona hade berättat för mig att det inte skulle finnas några veganska alternativ. (Vilket jag inte tror på riktigt, pizza blir nämligen vegansk om du tar bort osten och köttet men det var inte ett samtal som jag tyckte var värt att hålla i.)

Jag känner mig så less i den här familjen nu, det känns som att jag verkligen blir the underdog i alla sammanhang. Min värdmamma är alltså chefen, självklart. Hon har anställt mig och jag har ingen rätt att vara "puschig" eller krävande eller behövande på något sätt. Det kanske inte riktigt är rätt att låta sig bli överkörd i alla samtal som vi har men ärligt talat så är jag rädd att en diskussion eller något liknande lätt skulle spåra om jag inte visade mig underlägen.
Därför är det lättare att bli lite överkörd och stå upp för sig själv i andra sammanhang.

Oj det blev en liten rant där, så kan det gå.
Håll i hatten, mer kommer det.

Storyn bakom rubriken var att australiensare inte är så duktiga med sina tankegångar alla gånger, det har visat sig idag.
På vägen från affären var det mycket vatten på gatorna och jag höll mig väldigt torr från början tack vare mitt paraply men när jag kom till Falcon Street ändrades det.
Fem bilar stänkte ner mig på vägen hem. Fem.
Och en ambulans. (Som inte hade bråttom, den såg sig inte för bara).

Nu snackar vi inte att de körde lite för snabbt och det skvätte lite.

Nej

I Australien blir det floder på vägarna när det regnar och bilarna är inte uppmärksamma.
De körde nära trottoaren där jag gick i godan ro och BAM där kom hela Atlantens samlade vatten och duschade över mig.

Första gången blev jag bara smått irriterad.
Andra gången mer irriterad
Tredje gången blev jag arg
Fjärde gången kom ambulansen och då blev jag bara förvånad att inte ens de tog hänsyn till människor på trottoaren.
Femte gången blev jag ledsen.
Då hade jag gett upp -

Så känner jag nu också

Jag ger upp på det här landet.

Fiona och jag hade ett samtal om lika rättigheter inom förhållanden igår.
Hon sa att när jag blir mer vuxen kommer jag inse att det är inte jämställt i förhållanden, mannen är alltid lat och jobbig och allt annat som "män" är.

ÅH VAD JAG BLIR LESS

Jag är svensk.
Jag kommer för tusan från landet där lika rättigheter är givet, även i förhållanden. Det är självklart att det ska vara jämställt och om vi ska prata om heterosexuella förhållanden, vilket jag antar Fiona gjorde, så är det väl banne mig inte självklart att mannen måste vara lat.

I Sverige så hade jag kunnat gå in på detaljer med mina vänner och diskuterat om mannen egentligen var man?
Vad definerar en man?
Kan "man" definiera en man?
Uppfyll den här listan liksom så är du man. -Eh Nej.

Australien är så outvecklat på så många sätt. Fördomar och lika rättigheter är ett exempel.


JAG VILL TILLBAKA TILL MIDGÅRD
Tillbaka till mina vänner som jobbar för ett könsneutral språk,gör dadelbollar och bakar brownies på svarta bönor.

Jag vill bara äta veganska ostar och filosofera om kön egentligen finns.
Förstå att det kommer bli den mysigaste helgaktiviteten någonsin när jag får ihop mina vänner.

Efter 210 dagar i Australien så kan jag officiellt säga att det finns ingen plats där jag hör hemma, lika mycket som just där, hemma.