Den började bra! Vi träffades i Town Hall och sprang in på starbucks en snabbis för att Melia skulle få i sig lite frulle, sen satte vi oss på tåget till Parramatta.
Vi skulle byta tåg där och åka vidare till Blacktown men när vi gått av så insåg Amelia att hennes plånbok var kvar på tåget.
Paniken som uppstår inombords... Stackars människa, jag hade då aldrig behållt lugnet som hon gjorde.
I börsen hade hon nycklarna, bankkorten, opalkortet, kontanter och PASSET! PASSET MÄNNISKOR.
DET DÄR EN RESANDE MÄNNISKA BEHÖVER FÖR ATT LEVA.
Vi pratade med personalen som skicka efter personal på nästa tågstation att söka i vagnen.
Utan lycka.
De provade nästa station också.
Samma sak.
Amelia lämnade sitt nummer och vi gick iväg för att fixa kontanter till henne från bankomaten (ja det kan man fixa utan kort här borta om du har CommonW banken).
Sen köpte hon ett nytt opalkort och vi fortsatte till vår slutdestination.
När vi hade stigit av nästa tåg och den anslutande bussen så ringde hennes telefon.
DE HADE HITTAT PLÅNBOKEN.
Tåget hade stannat på sin slutstation i Blue mountains, och där hade personalen kunnat letat ordentligt.
Vilken lättnad!
Det gjorde så vi kunde njuta av dagen på nöjesparken.
Det var över 40° grader varmt och vi spenderade dagen i poolerna och ruschkanorna i vattenparken, det var en jättemysig dag.
Tydligen ingick det två dagar i biljetten idag så vi får åka dit en gång till också! Då fick vi planer för nästa helg med!
Kvällen var lite halvers dock.
Man var tvungen att gå 40 minuter från parken till närmsta busshållplats. Och då snackar vi mörker och en lantisbilväg utan trottoar.
Det var lite läskigt då en bil stannade och frågade om vi ville ha skjuts och även fast mannen inne säkert var jättesnäll så tackade vi faktiskt nej.
En annan kille i vår egen ålder hade frågat om vi ville ha skjuts till parken och det kändes bättre då det var mitt på ljusa dan, han var ung och klen och hans bil var inte stor, mörk och läskig.
Men man vet ju aldrig med sånt där.
Vi kunde hämta Amelias plånbok på vägen hem i alla fall, den hade blivit levererad tillbaka till parramatta.
Och jag var hemma där vid halv tolv och kunde gå och lägga mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar