Dag 216; Det här är min sista dag i Sydney

Oj nu måste jag ju ändra min plats i min instagram bio, usch vad tråkigt känner jag spontant. 

Det är fler saker som är tråkigt dock, lämna familjen och staden överhuvudtaget. 

Men samtidigt så är jag färdigt med jobbet och jättetaggad på mitt eget liv just nu, så det är verkligen bra läge att åka hem. 

Idag ställde jag klockan, men vaknade innan den eftersom barnen var vakna. Det är svårt att vara vaken då. 

Så jag gick upp, sa god morgon, hjälpte Fiona med diskmaskinen och gjorde mig i ordning. 

Sen spelade jag schack med Oscar, tills Hamish förstörde spelet och Oscar blev för less för att spela igen. 

Sen vinkade jag av dom i hallen och familjen gick med Oscar till skolan. 

Jag låste alla dörrar och begav mig ut själv också. Jag hoppade på 343an till north Sydney och bytte till tåget där. 

Klev av vid town hall och gick igenom Queen Victoria Building till westfield. Utan några bekymmer kom jag fram till Stylz Hair där jag och Lovisa klippte oss för några månader sen. 

Chefen i kassan blev glad att se mig, hon berättade att hon hade kvar bilden hon tog på Lovisa och mig med halva vårt hår i händerna när vi hade klippt oss för donationerna. 

Det var lite roligt. 

Der var en man som klippte mig den här gången. Han blev jätteglad när jag inte var så noga med vad jag ville ha. Han kramade mina axlar när jag satt i stolen och sa Thank You med en dialekt som jag inte riktigt kunde lista ut var den kom ifrån. 

Östeuropa? Kanske. 

Jag blev lite svettig om händerna när jag såg håret bli allt kortare och kortare. Men det blev rätt bra faktiskt... 

Det kändes lite viktigt att fräscha till det innan jag åkte hem så jag är nöjd. 

Han tog en för och en efter bild på mig med sin mobil, jag bad honom göra samma med min och jösses vilken skillnad det blev. 

Fiona gav mig en komplimang när jag kom hem igen så nu känns det helt klart godkänt. 

Sen lekte jag med Hamish en stund och packade den nu torra bikinin i resväskan. 

Förstå ändå. 

Den stora väger 28 kg... Ett kilo mer än när jag kom hit. Gitarren väger 9 kg och mitt handbagage väger 7 kg. (Inte inkluderar kånken och skivorna, utan bara bagen) 

Förhoppningsvis kommer jag på planet. 

**

Fiona fick ett samtal från skolan vid lunchtid när lillen sov och sprang iväg på ett möte. 

Jag stannade kvar och gjorde mackor, jag har gjort två stycken till resan och en till lunch. 

Jag åt även en banan med jordnötssmör... Det kommer jag sakna. Jordnötssmör har jag aldrig ätit i Sverige, vi får väl se om det blir ändring på det sen. 

När Fiona kom tillbaka så småpratade vi en stund. 

Samtalsämnena brukar vara antingen amerikans politik, barnen eller något relaterat till nyheter i Australien. 

Bushfires var gårdagens samtalsämne. 

Sen körde hon fram bilen och jag lastade in väskorna. 

Hamish var duktig i bilen, som vanligt. Han var väldigt orolig i bilen när jag kom men han verkar ha växt ur det. 

Väl på flygplatsen var klockan kvart i tre när vi kom fram. Jag kramade dom båda och jag tackade Fiona så mycket för gästfriheten och för att de hade tagit hand om mig under dessa sju månader.

Visst är de en mysig familj men självklart var jag på tok för uppskattande. Men det var för svårt att låta bli. 

Bättre att vara överdrivet tacksam än underdrivet. Är det ett ord? Känns inte som så. 

Men you get the idea. 

** 

Oj vad jag känns okänslig. Jösses. Jag hade gråtit floder för sju månader sen men nu känns det som hela jag är en försvarsmekanism. 

Det lär ju inte hålla i längden. 

Kanske håller till Singapore? Det är ändå 8.5 timmar med flyg så det är ju rätt långt men ja. 

I min biljett ingick bara ett bagage så jag köpte in gitarren på flyget och när allt var incheckat och all otrevlig flygpersonal var ur vägen så satte jag mig vid min gate och ringde mamma. Det var skönt... Jag skickade ett sms till Fiona och berättade att allt hade gått bra och sen såg jag att David var vaken så jag ringde honom också. 

Han var på väg till flyget också för att mellanlanda i Stockholm och sen komma till Helsingfors. 

Åh nu pirrar det i magen. 

** 

Nu har jag suttit på planet i fem timmar... Jag har hunnit se flickan på tåget och två halva filmer som inte var så intressanta. 

Nu ser jag Bridget Jones baby och saknar Lovisa, det är roligare att sitta på ett flyg och se alla filmer med henne. 

Kram på dig Lollo.