Allt började med att jag vaknade klockan två i natt för att någon busringde på vår dörr... Det var inte jätte behagligt eftersom man kände sig lite otrygg i ögonblicket, men jag var så trött så jag somnade om nästan direkt igen. Jag har alltid tänkt att ingen kan komma igenom vår gate eftersom den är så trög att öppna men så var bevisligen inte fallet.
När jag vaknade igen så var klockan sju och jag gick upp för att gå på toa. (Informativ dagbok jag har va?) Sen så gick jag och la mig igen och sov till klockan halv nio, insåg att jag inte ville gå upp så jag låg i min varma och sköna säng ytterligare en timma innan jag faktiskt steg upp och åt frukost.
Det blev flingor idag faktiskt.
Familjen var inte hemma när jag gick upp utan de var på affären tydligen, medan jag satt och spelade trumpet så knackade Oscar på dörren utomhus och berättade att han var tvungen att öppna garaget för mamma och barnvagnen på baksidan, tydligen har fjärrkontrollen slutat att fungera...
Men i alla fall. När jag hade övat en stund så gick jag vidare ut för att gå på veckans fruktmarknad med Diane (till vänster på bilden nedan) och Nina (till höger). Jag köpte marmelad och prunes (torkade katrinplommon (det heter sviskon på svenska men det lät inte gott så vi kör på katrinplommon istället)).
Och när jag stod där med tjejerna vid fruktståndet så började säljaren prata med oss. Han sa att han kom ihåg oss från tidigare och han visste att jag var svensk och han frågade Diane var hon kom från igen. Han skrattade att vi tog med oss en dansk tjej den här gången också, "internationella klubben" kallade han oss. En dam som stod på sidan vända sig till mig och berättade att hon hade besökt Sverige en gång för länge sen, sen eskalerade det ett samtal från där. Efter ett tag så kom hennes man och hängde med, hon gav mig sen sitt kort och sa "Ring mig om det är något, om du blir sjuk eller om något händer. Jag tycker att du är jätte modig som har kommit hit". Då blir man ju som känslomänniska jätte tacksam och vips så fortsätter samtalet och de frågar om vi har planer för dagen eller om vi vill följa med till nästa marknad i Mosman en bit bort på andra sidan motorvägen.
Väl på plats på den andra marknaden så presenterade Jan (Janet) oss för Ann-Margaret (en svensk dam som hade en stånd där hon sålde skandinaviska silversmycken). Det var jätte trevligt, hon jobbade tydligen som franskalärare också så vi pratade både svenska och franska med varandra! Jag var överlycklig att få höra om hennes liv och om allt hon hade gjort. Flyttat från Skåne, gift sig med en australiensare, rest överallt och fortfarande aktiv med resor. Hon läste italienska istället för att göra korsord och hon sålde smycken för skojs skull.
Efter att ha småpratat ett tag så bestämde vi att möta upp Jan klockan halv ett vid Ann-Margarets stånd igen för att få en liten rundtur av Mosman! Så vi strosade runt på den här marknaden också och jag köpte lite scones och vatten och gjorde en bra lunch av det tillsammans med marmeladen från tidigare. De andra köpte varsin grönsaks-tart och var båda väldigt nöjda med det.
På eftermiddagen så gick vi runt på Janet och hon tog oss med medan hon köpte lite bröd på bageriet i närheten, hon frågade om vi skulle ha något. "Kaffe? varm choklad?" erbjöd hon, och Nina som hade tänkt köpa en kaffe blev bjuden av den här snälla kvinnan.
Hon visade även en nordisk butik i stan som hade massor av svenska grejer!! Vi snackar godis, Ittala-glas och träskor mm. Heh jag köpte faktiskt lite pärlsocker och en påse mintgodisar, ni vet dom där som är fyllda med choklad? Jag bifogar bild där nere. Pärlsockret var viktigt tyckte jag eftersom vi inte har något hemma och våra kanelbullar håller på att ta slut. (Jag vet, det gick fort, men det blir så eftersom Oscar har ätit två om dagen ett tag nu.) Jag bjöd naturligtvis alla på den här svenska uppfinningen och alla tyckte om det. Blir så lycklig! Till och med Tim fick en sen och han gillade den också.
Sen hamnade vi hemma hos henne och Tim helt plötsligt på eftermiddagsfika... Och vilket magiskt hus dom hade..! Utsikt över havet, ljust och fräscht samtidigt som de hade antika möbler. De hade verkligen tänkt till när de inredde...
Efter teet så sa hon att hon gärna skjutsade ner oss till stranden om vi ville. Det erbjudandet tackar man ju inte nej till så vi åkte ner till stranden och fick en guidad tur igen av lokala resturanger och undangömda caféer. Burnt orange tror jag en hette, den skulle vi tydligen kolla in. Sen berättade hon också att bion i Mosman hade studentpriser på måndagar så vi kunde gå och se vilken film som helst för 6 dollar. Alltså man får så mycket bra information av lokalinvånare... Helt galet.
När vi kom fram till stranden sa vi hejdå och att vi hörs av, Janet hade ju mitt nummer och jag hade hennes!
Överlyckliga så fortsatte vi vidare och kollade runt om det fanns någonstans vi kunde äta middag. Eftersom klockan var fyra så hade restaurangerna inte riktigt öppnat så vi nöjde oss med sallader från ett litet kafé istället. Det var faktiskt jätte gott så jag kände mig jätte nöjd.
Sen så satt vi där på en klippa på stranden och åt och försökte ta in allt som just hänt.
Vid fem-snåret så tog vi bussen hem och nu har jag kommit hem till min familj igen.
Det första jag gjorde var att jag gick fram till Hamish och fick en stor kram faktiskt! Det var magiskt, nu känner man sig uppskattad hemma också. Sen kollade jag med Fiona hur hennes dag hade varit och den verkade ha varit bra, de hade varit i parken. Jag berättade även vad vi hade gjort och hon verkade tycka att det lät lite kul.
Jag visade Oscar pärlsockret och han blev jätte glad, nu ska han baka bullar! Sen fick han och Fiona också prova chokladen, återigen blev den godkänd och Fiona frågade vilket butik jag hade köpt dom i. Det tyder ju på att det var genuint uppskattat.
Nu ikväll har jag suttit och skrivit detta medan Fiona och Oscar också åt middag. Jag satt med dom vid bordet så jag har varit social också (bonuspoäng).
Ikväll blir det utgång med Anna, hon som hade födelsedagskalaset på hard rock café.
Ah
Vilken dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar