Vi hade luciatåg för massa högt uppsatta människor idag. Vi sjöng tillsammans med massa barn som vi aldrig repat med, tror de går i svenska skolan.
Vi hade verkligen jättekul, känner mig jättenöjd!
Men efter tåget så var det dags att gå hem, och då blir man ensam som vanligt... Så då går man själv genom Sydneys höghus och äter en matlåda som man inte hann med tidigare. Det är ett galet och spännande liv som jag känner att jag lever... Men med träningsvärk i hela kroppen och den varma och blöta kvällsluften så lan man inte göra annat än önska att kvällens luciatåg hade varit på Midgårdsskolan och de som kollat på hade varit ens familj och inte chefer på H&M. Att gå ut och ta luft i kylan och sen få fika i orkestersalen var bland de bästa under gymnasiets luciatåg!
Det och mina väldigt tonsäkra altvänner (saknar dig fortfarande Pölsa <3 )
Jag fick solo på en del ikväll där det inte var meningen... Huvva så hemskt det kändes i magen, men the show must go on säger man ju! Även om ens vänner glömmer ett par textrader...
Jag hade tänk gå hem ikväll men jag är på tok för stel i kroppen! Gick över bron bara och hoppade på tåget en station för att sen sätta mig och vänta på en buss som går åt mitt håll.
Så där är jag nu... Inklämd i ett hörn med massa människor runt om, det verkar vara fattigt med bussar så här en torsdagskväll.
Jag skulle gärna duschat men jag vill inte riktigt riskera att väcka familjen, jag får se hur det känns hemma. Jag kommer ju liks bli svettig imorgon med lillen!
Det är jobbigt att leka när det är varmt!
Dagen har varit bra utöver det, Lovisa och jag har designat julkort (eller Lovisa mer än mig, hon har designat och frågat vad jag tyckte... Bra samarbete)
Oscars trumpetlektion gick relativt smärtfritt idag vilket var skönt, sen hämtade vi Hamish på dagis och åkte till Fionas jobb där jag lämnade familjen. Efter det sprang jag genom halva stan i rusningstrafik för att hinna möta kören. Allt för att inse att vi skulle gå tillbaka till Circular Q tillsammans! (Fiona jobbar där så det var där jag nyss var)
Med ett halvätet äpple i munnen suckade jag för mig själv och vi gick vidare i rusningstrafiken tillbaka via en annan väg från där jag kom.
**
Nu på kvällen var Fiona vaken när jag kom hem så vi småpratade och hon frågade hur uppträdandet hade gått och så.
Hon skojade även om att ifall jag kände mig stel efter detta så borde jag nog inte åka hem i februari och söka in på musiklinjer!
Heh lite dåligt samvete att lämna dom har jag faktiskt, men samtidigt så vill jag inte vänta med mina drömmar för att fortsätta med det här jobbet.
Jag har börjat gilla staden. Och kören som jag går i. Och känslan av Sydney på kvällen är magisk!
Fast
Borta bra men hemma bäst.
Jag vill hem dit min umgängeskrets är permanent bosatt, jag vill helt enkelt inte känna att det blir så lätt att bli lämnad helt själv!
Det är roligare att ha vänner omkring sig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar