Dag jättemånga; Julafton lördagen den 24de December 2016

Jag gick ut och sprang när jag vaknade. 

Eller rättelse, jag vaknade, ringde pappa, åt en banan, klädde på mig, och gick ut och sprang. 

Jag blev helt dyngsur av svett då det var ett jobbigt fmtk-pass och det var 26° ute... 

Sen när jag kom hem åt jag frukost och hälsade på Hamish & Fiona som hade kommit tillbaka från affären. 

Fiona var sönderstressad, hon hade inte börjat med maten till jullunchen och inte heller slagit in alla presenter, och Hamish var grinig och allting var inte där det skulle vara. 

Men herregud, ska jag ta med honom till parken så får du göra saker ifred frågade jag. 

Uppskattat tackade hon ja till förslaget. 

Väl i parken så träffade jag ett par som var där med sin son. Hamish ville gunga gung-bräda med honom så jag började småprata med familjen och de var jättetrevliga. Frun kom från lina och hon tyckte att det var modigt av mig att flytta från Sverige med en 18 månader gammal pojke. Tack sa jag, han är dock inte min... 

Sen halkade vi in på au pair-ämnet, familjen hade provat att ha en nämligen, det hade inte gått så bra tyvärr. 

Hon tyckte att au pairen sov hela dagen och var inte så renlig av sig. 

Med andra ord var hon allt som jag inte ville vara när jag kom till Australien. 

När Hamish tog sin tupplur vid lunchtid så gick jag till kyrkan, trött i benen så började arbetspasset som varade mellan 15-23. Jösses vad slut man är nu. 

Blev lite känslomässig under gudstjänsten som vår kör skulle sjunga på. Så jag gick ut och missade vår första låt för att vara lite ledsen och det var det värt, jag har försökt att inte tänka på julen hemma men just då så gick inte det och så kan det vara. Man vill ju inte tänka på det man saknar när det sitter så mycket press på att ha kul. 

"Tänk inte, bara njut" 

Aaaha okej mmhm 

Bidrar det till personlig utveckling också kanske? 

Dagen var lång men vi har haft kul också. 

Jag har serverat julmat till 160 människor. Och jag slapp diska. 

**

Efter att ha missat bussen hem ikväll pga att man inte var på huggen och glömde vinkade till chaffisen så blev man lite nedstämd. Men strax efter kom en annan buss och den tog mig hem några sekunder innan midnatt. 

Så efter att ha sagt tack och god jul till busschauffören, som man ska i Aussie, så gick jag hem. 

Nu står jag utanför dörren och skriver. De har lämnat lampan ute på för min skull... När de gör det så blir jag så rörd. Det är så trevligt att inte behöva fumla med nycklarna i mörkret.