Translate

torsdag 9 februari 2017

Dag 212; Hejdå Swedish Church Maffia

Idag lämnade jag Oscar vid dagis eftersom han skulle springa vidare till Jordans hus. 
Det är gulligt att de har börjat gå tillsammans, precis som jag har gjort med mina vänner gör nu han med sina. Lite fint att barn är barn och vill samma saker oavsett om de bor långt uppe i Skandinavien eller i södra Australien. 

När jag lämnat Hamish så åkte jag hem, satte igång tvättmaskinen och åkte iväg till stranden. 
Jag stannade en stund, läste lite, tog ett dopp och åkte hem igen för att gå på banken och laga lunch. 
Alltså min bank ska vi inte ens prata om, just nu så bråkar jag med dom om ett av mina konton som jag inte kommer åt. 
Usch jag vill inte ens prata om det. 
Anz är verkligen inte serviceinriktade. 

Efter att ha tränat så började jag packa lite i min stora resväska. 
Hyllorna blev genast mycket tommare och det känns så skönt att stöka bort saker. 

När jag gick och hämtade Oscar frågade han mig om han fick låna min telefon. Han ville ringa mamma och fråga om Jordan fick komma med hem idag. 
Fiona sa att det gick bra om det gick bra för mig, jag trodde inte att det skulle bli jobbigt alls så jag sa ja. 
Jag hade fel. 

När de kom hem så skulle de ha krig med leksakspistolerna som Oscar fått till sin födelsedag. 
Jag sa flera gånger att de inte fick sikta på Hamish eftersom han blir ledsen om han blir skjuten men det lyssnade dom inte på. Sen sköt de mig också även fast jag absolut inte var med i leken, jag stod i köket och skulle försöka få ihop middag till pojkarna. 

Som tur var fick hans kompis bara stanna en timma. 
Sen var det middagsdags. 

När Fiona kom hem hade barnen ätit och Oscar satt framför datorn. 

Jag tog tillfället i akt och sa att jag skulle till kyrkan för att säga hejdå till kören. 
Det kändes så skönt att komma ut ur huset. 

** 
Vi var inte många i kören ikväll, bara Denise, Jocke, Emma (hans flickvän) och Kattis som ledde kören. ( Karl-Oscar är i nya Zeeland för tillfället). 
Det var trevligt men lite jobbigt att säga hejdå. Kattis hoppas jag få se i Sverige och Jocke och jag ska fika på lördag. 
Så avvaktar med hejdån och säger vi ses istället. 

Det känns lättare. 

2 kommentarer:

  1. Livet som au pair alltså, som du kommer sakna att leka med en tioåring

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha men lite faktiskt. Är glad att de ringde på min 20 årsdag ;)

      Radera