Kom på denna ganska viktiga detalj precis när vi alla var på väg ut ur huset vid halv nio, så jag sprang in och gjorde i ordning lunchlådan. Sen gick jag och barnen till dagiset och därefter gick jag med Oscar till skolan.
När jag kom hem så satte jag igång med att göra lite scones. Det hade varit skönt att bara ta en kopp te framför en film och ha något att äta tänkte jag. Min förkylning och hosta borde bli som bortblåst bara jag fick lite vila.
Så... Film och te blev det. Scones: inte så mycket.
Till en början så insåg jag att jag inte kunde hitta var mjölet var, jag letade i alla skåp och vrår men det enda jag hittade var ett organiskt nötaktigt mjöl. Det får duga tänkte jag. Sen tog jag fram margarin, salt och baking powder och soy milk. Sen höftade jag mina svenska mått jämfört med de australienska måtten som jag hade i handen.
Lång historia kort. Baking powder är inte bakpulver vilket jag antog. Det är bikarbonat. Tydligen.
Så nu mina kära bagar-kollegor, om ni någonsin har provat att baka scones med fyra dl mjöl och två matskedar bikarbonat så kan jag med glädje berätta att ni aldrig kommer att behöva prova detta eftersom det är precis vad jag har gjort idag!! Mitt råd: prova det inte. Någonsin. Fy vad äckligt.
Efter att ha slängt sconesen i soporna så gick jag ut till parken eftersom den skotska tjejen från igår hörde av sig och sa att hon var i parken nära mig. Eller hon befann sig med sin ettåring i "the greens" närmare bestämt.
Min film fick vänta till efter jag hade kommit tillbaka hem efter en ganska lång promenad med en trevlig au pair-kompanjon. Sen hann jag se halva sound of music (den mest magiska filmen någonsin, tack till Bellan som visade mig den när vi var yngre) innan jag pratade med mamma ett tag och sedan gick iväg till skolan för att möta Oscar. På vägen hem så fångade vi Pokémon och hämtade upp lillebror på dagis.
Sen så fick killarna lite mellis medan jag satte igång med middagen, jag gjorde en spagetti bolognese som verkade uppskattad senare på kvällen när mamma kom hem. Jag tror att Fiona inte förväntar sig hälften av sakerna jag gör hemma, även fast det står klart och tydligt i mitt kontrakt. Efter att Oscar hade ätit och gjort sina läxor började jag göra min egen mat (en vanlig fransk omelett för att varför göra det komplicerat?) så frågade Fiona om det inte var dags för mig att sluta för dagen.
När hon kom hem så var maten klar, soptunnan hämtad, bebisen badad, läxorna påbörjade och vällingen drucken. Men allt detta står klart och tydligt i mitt arbetsavtal och faktumet att jag ska göra min egen mat också känns ju ganska självklart!
Ja som jag sa tidigare så är balansen mellan ens ledighet och ens arbete ganska ihopblandat i en sån här situation, men ärligt talat så börjar jag komma in i det mer och mer. Just nu så trivs jag faktiskt också, vilket jag defenitivt inte gjorde tidigare idag eftersom jag var stressad över att ha misslyckats med sconesen och därefter hade tappat allt självförtroende i köket.
Jag tycker om att laga mat och jag tror att om jag hade kommit hit utan att veta någonting om matlagning så hade jag nog inte trivts alls, det är många stressmoment när man väljer att byta land och familj rätt upp och ner. Helt ärligt så är det inte lätt. Men samtidigt så är det så svårt som man gör det, väljer man att inte låta stressen, hemlängtan och otrivseln ta över ens vistelse så gör den inte det. Visst så tar den över några dagar här och var men det är ju bara naturligt. Hittills så har jag stött på några gropar i vägen men jag ångrar absolut inte att jag åkte. Särskilt nu när Fiona knackade försiktigt på min dörr och frågade om jag ville ha lite hostmedicin känner jag mig mycket tryggare på plats, även fast saknaden efter hemma växer sig allt större efter varje hostning som kroppen ger efter. Det är aldrig kul att vara sjuk när man inte är hemma. Det får en att känna sig mycket mindre förtjänt av den där platsen vid vuxenbordet som nu mera är reserverad i mitt namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar