Ah det hade varit så mycket lättare om jag hade stannat i Europa och hållit. Tänk England liksom, en timme hit eller dit hade ju inte gjort någon skillnad, men däremot åtta timmar! Hoppla den detaljen hade jag inte tänkt på när jag åkte riktigt.
Okej men när jag hade pratat klar med föräldrarna så steg jag upp och gick in till köket och packade Oscars lunch. När Fiona kom ner från övervåningen cirkus 10 minuter senare med Hamish sa hon god morgon och berättade att Oscar var övertygad om att han var sjuk. Hon var ganska skeptisk till detta påstående och med all rätt, han verkade inte särskilt sjuk alls. Men Oscar sa att han verkligen kände sig dålig så Fiona beklagade sig över faktumet att hon då inte kunde åka på jobbet. Detta tyckte jag var onödigt eftersom jag liks skulle vara hemma hela dagen och städa och greja så jag föreslog att han kunde stanna hemma med mig. Sagt och gjort, Fiona tog Hamish efter frukosten, lämnade honom på dagis och åkte sen iväg på jobbet.
Jag gick upp till Oscar som låg i sängen runt halv nio och frågade hur han mådde. Han sa att han mådde ganska bra och bestämde sig för att försöka gå till skolan ändå. Så vi gick iväg mot skolan och vi träffade hans bästa kompis James och hans mamma på vägen. Det var trevligt att gå med dom till skolan, pojkarna spelade Pokémon Go hela vägen och jag pratade med hans mamma. Hon var jätte trevlig och gav mig komplimanger för min engelska! Hon är faktiskt den första personen som har nämnt mina språkkunskaper, ganska skönt att få bekräftelse nu när man faktiskt känner att man har överskattat sina engelskakunskaper aningen innan man åkte.
Visst, nu har man ju ändå varit här i två veckor och engelskan flyter ju på. Men ord som "durkslag" och "sil" är fortfarande ord som jag inte kan, och därför känns det klurigt ibland hemma. Jag var som inte förberedd på att det skulle finnas någon form av språkbarriär, allt jag har gjort är tänkt att det kommer bli så mycket lättare att prata engelska istället för franska.
Det är det ju naturligtvis, men ett byte av språk rätt upp och ner är ändå något som kräver medvetenhet. Det är inte alltid helt lätt när mamman ber en skriva "klädnypor" på handlingslistan...
Oj nu spårade jag visst från ämnet! Så när jag hade lämnat Oscar på skolan så sa jag hejdå till James mamma (Christine?) och gick hem igen. Väl hemma så tvättade jag två maskiner, dammsög, skurade och diskade. Sen så gjorde jag i ordning Hamishs middag som Fiona skulle ta med sig till Oscars fotbollsträning idag.
Ganska nöjd med dagens jobb så hängde jag upp tvätten utomhus och gick sen in och åt lunch framför TVn. Jag hade inte sett på australiensisk TV än faktiskt. Varken jag eller familjen för den delen, ser så mycket på TV. Men det var ganska kul att sitta och kolla på lite matlagningsprogram och frågesport med australiensare! Det ska jag göra oftare, lustiga människor det där. Känns som de flesta på den här gigantiska ön föddes med bra sinne för humor.
Under TV-tittandet så ringde Fiona och berättade att Oscars skola har ringt henne, de säger att han är sjuk och behöver hämtning. Så jag gick (/sprang oroligt) dit och hämtade honom. Han såg inte pigg ut alls när jag kom in i receptionen, men så fort vi gick ut så piggnade han på sig.
Nu så har vi ätit lite soppa båda två och han ligger i sängen och sover, jag sitter bredvid och skriver detta.
Fiona är på hemvägen och mina stora planer är att vika tvätten så fort den torkar. Även fast jag också börjar känna hemlängtan på grund av en påkommande förkylning så känner jag mig ganska tillfreds med det här temporära livet. Just för att det är som sagt, temporärt. Jag kommer verkligen inte spendera hela mitt liv med att vara hemmafru, så lika bra att passa på nu när man får betalt för det.
***
Så här på kvällen händer det inte så mycket. Jag gick och hämtade lillen på dagis och när vi kom hem så kom Fiona ner från Oscars rum och gav honom middagen som jag hade gjort i ordning.
Nu har han badat och är ledsen för att han har precis insett att han snart måste gå och lägga sig. Det är inte lätt alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar